Det finns mycket som hänger ihop med språket. När jag pratar engelska vet jag vilkna ord jag ska använda med en viss publik. Jag kan vara sarkastiskt. Jag kan skämta. Jag kan använda ord som har subtila nyanser. Jag låter som jag är utbildad, som jag är kanske någon som man kan lita på. Jag förstår hur mitt ordval kan ge information om mig själv.
When you really begin to learn a language, you begin to notice just how much goes with it. When I speak or even write in English for that matter, I know how to use it. I can play with words. I can be sarcastic and funny without thinking too much about it. I can use big fancy words or simple explanations. I sound like now and then I open a book.
Men när jag prata svenska känns det fortfarande som jag är lite handikappad. Att jag kan prata men kanske inte alltid kommunicera. Jag har svårt för subtila undertoner. Många kanske tycker att jag är väldigt självsäkert när jag prata. Men jag tycker att jag har inte så stora möjlighet att variera mitt språk, så det låter kanske bara självsäker för att jag kan inte tona ner det så lätt.
Often times when I am speaking Swedish I feel like I am stuck in the fifth grade. Left back a year or two because I am just very slow. I can get out my sentences and people understand me, but I am not really being me. I notice, particularly in job interviews, that the feedback I get is you seem very self assured and ambitious, which isnt really what we are looking for. I sometimes think that is because I dont really have the skills to vary my language and tone yet. When I speak English with people, my nonverbal communication is caught up, but when I speak Swedish, my nonverbal communication is very rigid and not very soft.
Jag har mycket respekt för folk som är i ett fast förhållande med någon som prata har ett modersmål som dem inte kan förstå. I vårt hus är det lyxigt att båda jag och min man kan prata våra egna språk och bli förstod.
Much respect to those who are living in relationships where they always need to speak a foreign language with their partner. I find it very comforting that I can relax and speak my own language and have my Swede understand me. And that he can do the same. But I guess maybe thats why my Swedish skills a bit lagged behind. If I had to speak it all the time, it might be a different story!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
Thanks for an interesting blog post. It took me few years in England before I was at ease in most situations, using and finding the right word for things. It helped me a lot to be with friends and just try out a phrase or two, to see if I got the response I was aiming for - if I didn't they would tell me and we could laugh about it. I had the academic English with me but had to work on swear words and slang :)
ReplyDeleteIf Swedish companies don't want ambitious people I would say that's more their problem than yours though :)
Det är just av den anledningen som man brukar säga att man alltid ska prata sitt modersmål med sina barn. Det vill säga, sitt känslospråk. Just för att få fram alla dessa nyanser som du nu tar upp i ditt blogginlägg. Det spelar ingen roll hur perfekt du talar eller uttrycker dig på ett nytt språk, känslorna (de som inte förmedlas med ord, utan med en tonförändring, kroppspråk, små små variationer etc) är jättesvårt att lära sig förmedla som vuxen.
ReplyDeleteMin man talar inte svenska och jag har verkligen fått öva upp min spanska under de senaste 12 åren. Jag uttrycker mig näst intill perfekt både i tal och skrift, men tvekar fortfarande i vissa lägen. Just för att inte trampa någon på tårna genom att använda ett visst uttryck eller ett visst ord där det inte passar.
Jag tycker du är jätteduktig på svenska!
Låt mig först säga att jag tycker att du är duktig i skrift. Du gör mest några småfel här och där, väldigt få stavfel.
ReplyDeleteDet jag skulle vilja säga om din påstådda självsäkerhet: Jag kan uppfatta amerikaner, både när de pratar engelska och när de pratar svenska, som att de är väldigt självsäkra, just p.g.a tonen de använder.
Det är nästan på gränsen till "full of themselves" ;) Så klart jäkligt svårt för dig att ändra på bara sådär, precis som att jag inte kan ändra på sättet jag pratar engelska på.
Jag är för övrigt övertygad om att din säkerhet kommer att växa ju mer du hör språket i olika sammanhang. Du kommer att börja förstå olika sätt att skämta på.
Klart du är handikappad, precis som vem som helst som inte kommit in i det ännu. Jag funderar ibland på hur en vän till mig, som inte är svensk, kommer att ta sig an språket. När hon väl lärt sig grammatik, stavning och intonation, så kommer nästa steg för henne, att lära just de undertoner som du pratar om.
Var inte allt för hård mot dig själv. Det låter som om du har kommit en bra bit på väg.
I had the same problem with English. Reading helps a lot. Though I'm not perfect yet.
ReplyDeleteI can fully understand you. Though I am not a native English speaker I feel very more comfortable speaking English to people. That is probably because I know that they aren't that perfect in English either.
ReplyDeleteBut when it comes to Swedish I feel handicapped although I am quite good at it. The worst thing is that I can't understand most of the jokes and I end up laughing just because others laugh. Taking the initiative to speak out your mind amongst Swedish groups of people can be quite challenging also, something that can get me quite often mad.
Well now you know you're not the only handicapped :)